lynnigalynn

Äntligen har jag fått sova! tack vare att influensa drabbade mig hårt i början av veckan. så idag har jag vart hemma och de blir nog inge party imorn heller. Istället har jag jobbat på en modell som blir en miniatyr kuliss till skolan samt kollat på dansfilmer på youtube. och shjit vad jag ser fram emot den 26. det ska bli så kul att stiga in i dc och dansa satan ur mig! fram tills dess ska jag repa och sätta ihop lite koreografier till en revy i mars. men först måste jag bli frisk och de verkar bli en hel del youtube tittande inann de händer!

Man har ju en bild av att folk med sömnproblem är oroliga personer med eventuella tankar som uppkommer när det är dax för lite avkoppling och rensning av hjärnan.
Men jag har nog insett att de kanske bara är något jag fått för mig.
För ca. fem år sedan var jag nog mera en orolig själ men sömn problem men de avtog. Och sen har de inte vart några större problem. Tills nu.
 Att man vänder på dyngnet under jullov är ingen nyhet. Men jag har de senaste dagarna gått  upp tidigt och dessutom vart smått förkyld (lite extra vila skulle liksom inte skada kroppen direkt). Jag har dessutom lyckats med att inte sova under dagarna vilket jag ofta brukar göra när dagens stora plikter är över.
Vid nio ikväll var ögonlocken tunga, men väntade nån timma inann jag gick till sängs. NU klockan 3:41 är jag klarvaken. Arsalan sover djupt och skönt bredvid mig. Och nu vågar jag inte somna med risk för att jag inte skall komma upp igen. Jag får väll nånstans konstatera. Jag har nog sömnproblem. det kasnke är något  som oroar mig trots allt?

Jag, arsalans mamma och arsalans äckliga tobaksmormor ska på julmarknad i kungsan. jag kan både älska och hata marknader. trångt och jävligt och en massa stånd med dyra grejjer man varken behöver eller vill ha. men jag älskar lukten. lukten från de kanderade mandlarna och munkarna och, tja lukten. julmarknader har en härlig lukt.

Då snön inte existerar. Då julen kommer i 200km h och krockar med allas vardag och ekonomi.
Då Tyss bröt ihop och åkte in på lagning. då jag inte hann säga hejdå och pussa dig ordentligt. Ett telefonsamtal i onsdags. FRågade om vi kunde ses. De gick inte. Freja skulle komma dit. (varför är tre ett förstort antal?)
Då jag sparar pengar för att kunna dansa till våren. Då jag har börjat äta en avocado om dagen. Då arsalan värmer mina lakarn om natten. Då arsalan värmer mina händer om dagen. Då jag längtar till att endast leva kravlöst i några veckor. Då jag inser att jag snart får sova länge om mornarna.

jag tycker höstens mörkhet infrias under höstlovet. Alltså under halloween och allhelgonahelgen. inte för att mitt allhelgona-halloween firande vart särskillt stort.
Har däremot tillbringat veckan med csi avsnitt och maffia filmer. Några försök till att plugga har också ägt rum och jag spår odåd i mitt framtida liv. VAD SKA DE BLI AV MIG!
men förutom denna alltid existerande ångest inför de okända så ere finnemang. Funderar på att rymma till indien ett år eller två. Står inte ut med både sveriges men framförallt gymnasiets klimat. nej fyfan. kLockan är strax två, arre har redan somnat men jag är mer klarvaken än någonsin. Ta itu med saker och ting. det är viktigt. det måste jag göra. men jag har absolut ingen ork!

Tydligen är de folk som läser mina bittra tal och glädjerop. Så japp, jag ska väll återgå till dockumentationen om "kampen i mitt liv".
Nädå, jag har de icke så gräsligt som jag just nu tycker. Höstkylan tar ju på humöret och med en fastande mage blir de väll inte direkt bättre.
Och när man hör om tonårskillar som misshandlas till döds av andra tonårskillar reagerar hela sverige med fasa och irritation.
Och jag håller med. dEt är förjävligt. Men är ni verkligen förvånade?
När jag  var 12 blev en kille i min klass knivhuggen. HUgget var två centimeter från att ha punkterat lungan. Detta hände mitt på dagen av en femtonårig kille i kvarterets lekpark. Min syster såghändelsen.
Under hela högstadiet kom killarna in från rasten blodiga ochibland kunde man höra om nån som medvetslöst körts till sjukhus någon gång under helgen. De var inte berusade. dE slogs fast de var bästa vänner en bit bort från skolan och spelade in filmer på varandra med mobiltelefoner. De sa lite klyschigt att de möttes i "ringen".
Killarna i min klass, alltså där jag går nu idag, tycker att dessa händelser inte riktigt går att jämnföra för nu har de "skett ett mord".
Ja exact! nu gick det för långt. Och nu ska stockholmsskolar prata vätt med elever och alla blir uppskrämda och skärrade. Tjejer som gråter över stackars riccardo etc. Jag menar inte att reaktionen är ovettig, jag menar bara att den är sen. Men det är klart. det måste hända nått riktigt stort för att mna verkligen ska reagera, jag tycker bara att man brde reagerat redan när sin son kom hem med bruten näsa.

Verkar som jag bara har tid och skriva när jag är sjuk. För de är jag nämligen dagen till ära. Sjuk. Arre är i iran. Så de finns ingen som kan komma med mat och alvedon hem till mig nu. Jo kanske, men de blir inga pussar då. liksom the best medicine ever!
Idag fyller charlie år. Så jag måste fixa en present. men vad ska man köpa samma dag som är fint och speciellt men som ändå inte kostar nått?

ennu en gång har min hals invarderats av en virus arme. DE är så fruktansvärt jobbigt att jag gråter så fort jag ska svälja den vältuggade spaghettin. aaaah! men jag har kanske grejjet ett jobb nu i juli. vilket kommer vara fett värt. nu ska jag bli frisk tills peace & love

Arre har vart borta på swedenrock festival (av alla ställen). Sen onsdags. men om en timme och en kvart  anländer hans tåg vid centralen.  En timme och en kvart. detta  har vart den längsta dagen ever. men snart kommer blir de återförening utan dess like! ska straxt gå mot tuben. trar jag behöver frisk luft för jag kan knappt andas.
haha hello cinderella!

Idag är sista dagen på de första läsåret på kulturama fria gymnasium.
Och ja, jag har väll inte presterat fullt ut. inte äns 50%
peace and love biljeten är klar och ligger på skrivbordet. Ska sätta upp den på kylskåpet.
Arre är på sweden rock. har aldrig saknat honom såhär mycket. på Söndag blir det ett kärt återseende.
Ikväll blir de bio med fanny. Som jag tidigare sagt. Fanny är bra. Fanny orkar man alltid med. hon kväver än aldrig. hon kräver sällan nått. Det är aldrig ansträngande att vara i hennes sällskap. dock vet jag icke vilken film vi ska se..?

För första gången på väldigt länge har jag vart bortrest och haft tid att läsa pocket boken i främre facket på väskan. Och på första gången på mycke länge har jag glömt att packa ner den.   
Jag vaknade tidigt idag. Sov i husvagn. Har ont i hela ryggen och tror jag kommer bli sjuuk. dE går inte att sova längre än till 8:00 i husvangnen. Det blir kokhet!
Och jag är röd som en kräfta. Solade från tio till halv ett. men har inte brännont i alla fall.
Jag har insett att min släkt på fars sida är ett gäng rätt ariskt snygga, fridfullt ögda svenskar, Som alla är småalkisar men på ett lite snyggt bondigt sett. Ja vi är bönder men med finare gache. Och vi snackar gärna skit om varandra samtidigt som vi beundrar varandra. nej igentligen är vi inte bönder. Vi kommer bara från dalarna.

(pussmutta de är en niceluktande sötis. som ändå på ett vått sätt rockar. typ som Tyss)

Jag har klarat lägga en passians som inte är på datorn utan som jag lagt på bordet.
Och jag har icke skrivit på månge dar. För ack ja jag är KÄR!!!
Arsalan nasiri du blev kvar. Du stannade. Haha!
Så förhoppningsvis hör ni inte från mig på minst ett halvår då jag med trasigt hjärta återvänder till bloggandet.
Nej då de ska bli skärpning. Sommaren är här men den har humörsvängningar som en trettonårig brud.
Dock tror jag sommaren blir en berusande vind som kommer få mig att glädjas. Ändå längtar jag till skolan redan nu. Jag behöver göra saker. Måste vara kreativ. Måste få tänka. Så jag får väll skaffa mig ett jobb.
 men sen e de så att jag brukar utföra en massa saker men jag har ju nyligen hamnat i ett förhållande sååå... well u know... man är mest aktiv på annat håll....

Oro, saknad, längtan, hat.

ja exact så.

Men sen så vet jag att jag kan va helt cool. Imorrn ska jag hem. imorn är domedagen. Och inann dess behöver jag inte göra nånting.
jag blir förvånad över mig själv. Över att jag ändå är så sansad och så cool i läget.
Har sett på barnfilm idag. svensk hyffsat bra barnfilm. Förortsungar var en frisk vind. DEt brinner var snyggt filmad.
SEn fattar jag inte varför alla barnproduktioner kör på nått checkt retrostuk hemma hos familjerna. men de ger väll en frigjord känsla i guess.

Påskmiddagen hos mormor var som vanligt en pina. Hår-frågor och en köttätares fördomar präglade mina släktingars läppar. samtidigt vet jag att jag har en slags respekt hos dem. Jag är ett kliv bortom deras sett att leva. jag har haft chansen eller snarat vågat ta den att bilda min egen uppfattning och är stark nog att stå för den. vad de än säger kommer jag tillbaka likadan och lika välmående med ett stort leende på läpparna. jag kommer alltid skratta åt deras små "skämt" men dansa i deras ögon med stilettklackar.

jag pratade med spaderadam idag. han är tillsammans med sin bästa kompis julia. Det finns två män som båda står mig väldigt nära fast de är så långt ifrån mig. Jim, en gammal kärlek från sommarn jag fyllde 14. och Adam. De får mig att tro på roman-romantiken. De får mig att tänka på skärgårdsdoktorn och beundrande ögon.
JIm försvinner, men dyker alltid upp igen. Adam kommer också upp ibland från ingenstans.
jag tror jag ser mig för ful för dessa män, inte tillräckligt bra, lite för trasig i kanterna för att kunna mätta dem. NOg för att att roman-romantiken kräver en gtragisk skönhet som kan forma de pretantiösa uttalanden om de almänna väsendet, men jag duger inte till. jag är inte tillräckligt vacker utan smink och i tvångströjja.
jag behöver mina hårnålar och snyggt sittande jeans.
HUr kom jag in på de här? hur ska jag kunna avsluta detta?