ord från igår natt.
Låt: ett fall och en lösning. Bob hund.
Här sitter man klockan två på natten och vet att de man mest av allt skulle behöva är att sova.
Eller skulle behöva sova för att få tillbaka min annars intakta dyngnssrytm till något mer skapligt: somna klockan 23:00 gå upp klockan 7:00.
Men har man då vaknat klockan 11:00 av en mycket irriterad Ellinor määttää så önskar man att man aldrig gick och la sig, men har samtidigt så mycket energi att man håller sig vaken ett tag, vilket resulterar till tankspridda timmar fyllda med nonsens och bitterhet.
För visst fan låter jag bitter. Just nu känns det som de ända jag riktigt vet vad de ger och tar är mitt höga nikotin beroende. Jag vet villken skit jag drar ner i lungorna. Jag vet att jag kommer få dålig hy, dö i förtid och luktar illa etc. ”Ett paket om dagen håller docktorn vid gaveln”.
Men resten av omvärlden verkar inte riktigt nå in under mitt skal.
Sorgligt igentligen.
En känsla av tomhet som förmodligen resulterats av en viss övergöddhet i hjärnbarken. Utbrändhet? Man kan ju hoppas på någon form av ersättning om så är fallet.
Nej jag gnäller bara för att det känns som den ända sysselsättning jag behärskar för tillfället.
Om man sedan har två mutanter hasandes efter sig så tycker jag, eller mitt egna ego att jag har all rätt att vara passiv och bitter. Jag talar självklart om mina kära föräldrar. Men sätter punkt där för att inte förvandla detta inlägg till ett ”hatar mina föräldrar, jag är ung och skiter i allt inlägg”. För så är inte fallet, även om de just nu låter så.
Om jag inte vore jag utan någon person med stor självdisciplin så skulle jag sitta just nu och skriva klart dessa arbeten som hänger i luften. Men så är dock inte fallet.
Och fallet är långt men inte långt från trädet.
Och jag har fått mitt fall, nu behöver jag en lösning.
Här sitter man klockan två på natten och vet att de man mest av allt skulle behöva är att sova.
Eller skulle behöva sova för att få tillbaka min annars intakta dyngnssrytm till något mer skapligt: somna klockan 23:00 gå upp klockan 7:00.
Men har man då vaknat klockan 11:00 av en mycket irriterad Ellinor määttää så önskar man att man aldrig gick och la sig, men har samtidigt så mycket energi att man håller sig vaken ett tag, vilket resulterar till tankspridda timmar fyllda med nonsens och bitterhet.
För visst fan låter jag bitter. Just nu känns det som de ända jag riktigt vet vad de ger och tar är mitt höga nikotin beroende. Jag vet villken skit jag drar ner i lungorna. Jag vet att jag kommer få dålig hy, dö i förtid och luktar illa etc. ”Ett paket om dagen håller docktorn vid gaveln”.
Men resten av omvärlden verkar inte riktigt nå in under mitt skal.
Sorgligt igentligen.
En känsla av tomhet som förmodligen resulterats av en viss övergöddhet i hjärnbarken. Utbrändhet? Man kan ju hoppas på någon form av ersättning om så är fallet.
Nej jag gnäller bara för att det känns som den ända sysselsättning jag behärskar för tillfället.
Om man sedan har två mutanter hasandes efter sig så tycker jag, eller mitt egna ego att jag har all rätt att vara passiv och bitter. Jag talar självklart om mina kära föräldrar. Men sätter punkt där för att inte förvandla detta inlägg till ett ”hatar mina föräldrar, jag är ung och skiter i allt inlägg”. För så är inte fallet, även om de just nu låter så.
Om jag inte vore jag utan någon person med stor självdisciplin så skulle jag sitta just nu och skriva klart dessa arbeten som hänger i luften. Men så är dock inte fallet.
Och fallet är långt men inte långt från trädet.
Och jag har fått mitt fall, nu behöver jag en lösning.
Första inlägget
Har hört att bloggar är mycket pretantiöst och tillhör sysselsättningen hoss kaffedrickarna på södermalm. sofo-ungdomarnas sätt att ha koll på varandra. Vet inte om de stämmer. men visst e de en jäkla grejj man gett sig in på. kommer nog inte tala högt för folk omkring om att jag har en.
Och så namnet, Lynniga lynn?
sockersött. låter som man nyss kommit ur blöjjan. men lynn var upptaget och jag hade inte lust med att följa adams exempel, spadersju (sorry adam, bjuder på den) och köra med några av mina pretto alias.
så Lynniga Lynn.
Välkommern till min blogg!