Värmlandsfilosofering.

myggbetten har slutat klia opch gott över till att se ut som små, tättsittande blåmärken. Jag har rest till mammas hemtrakter i värmland och filosoferar kring min vardag samtidigt som jag längtar hem till den.

Morfar har en tumör i levern. därför är denna resa ett måste. Än så länge känns döden långt borta. men man vet aldrig när  den slår till. Det ser inte helt ljust ut.

Jag och mina yngre kusiner fördriver tiden med att göra allt... ja det där som man själv inte gör längre.

Barndomm är bäst. men nej, jag är nöjd med var jag ligger nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback