lynnigalynn

Oro, saknad, längtan, hat.

ja exact så.

Men sen så vet jag att jag kan va helt cool. Imorrn ska jag hem. imorn är domedagen. Och inann dess behöver jag inte göra nånting.
jag blir förvånad över mig själv. Över att jag ändå är så sansad och så cool i läget.
Har sett på barnfilm idag. svensk hyffsat bra barnfilm. Förortsungar var en frisk vind. DEt brinner var snyggt filmad.
SEn fattar jag inte varför alla barnproduktioner kör på nått checkt retrostuk hemma hos familjerna. men de ger väll en frigjord känsla i guess.

Påskmiddagen hos mormor var som vanligt en pina. Hår-frågor och en köttätares fördomar präglade mina släktingars läppar. samtidigt vet jag att jag har en slags respekt hos dem. Jag är ett kliv bortom deras sett att leva. jag har haft chansen eller snarat vågat ta den att bilda min egen uppfattning och är stark nog att stå för den. vad de än säger kommer jag tillbaka likadan och lika välmående med ett stort leende på läpparna. jag kommer alltid skratta åt deras små "skämt" men dansa i deras ögon med stilettklackar.

jag pratade med spaderadam idag. han är tillsammans med sin bästa kompis julia. Det finns två män som båda står mig väldigt nära fast de är så långt ifrån mig. Jim, en gammal kärlek från sommarn jag fyllde 14. och Adam. De får mig att tro på roman-romantiken. De får mig att tänka på skärgårdsdoktorn och beundrande ögon.
JIm försvinner, men dyker alltid upp igen. Adam kommer också upp ibland från ingenstans.
jag tror jag ser mig för ful för dessa män, inte tillräckligt bra, lite för trasig i kanterna för att kunna mätta dem. NOg för att att roman-romantiken kräver en gtragisk skönhet som kan forma de pretantiösa uttalanden om de almänna väsendet, men jag duger inte till. jag är inte tillräckligt vacker utan smink och i tvångströjja.
jag behöver mina hårnålar och snyggt sittande jeans.
HUr kom jag in på de här? hur ska jag kunna avsluta detta?

Värmland och påsk. Men de är inte hemma hos mormor jag sitter, nej de är hos moster vicktoria. Men de är inte i hennes stora gula villa där hennes man växte upp. Där deras barn nu växer upp.
Nej de är ca. 400m bort i hennes nya "white-trash" lägenhet. Och just nu sover Barnen i huset som nyss var hennes, de hus somden familj hon nyss var ingift i hade växtfram ur och där hon nyss planerade att måla om fasaden.
Nu är hon nyskild. Han har en ny. allt blir på sitt sätt nytt. nya rutiner, nytt sätt att leva, ny ekonomi. nytt! nytt! nytt!
De nya har dränkt de gamla. Så slipper vi sörja de nåe mer.
jag vet inte om de alltid har varit så, eller om de kanske facktiskt är lite mera nytänk. De nya ersätter, gamla glömt.
Sorgen efter en gammal kärlek, ersätts med en ny "kärlek". Är lillasyters undulat död? KÖP EN NY!!!
Och så där kan man nog hålla på. Istället för att tänka, analysera vad som hänt, skaffa nått nytr att hålla på med!
Samtidigt bör man ju inte dränka sig i sorg heller.... äh hitta lite ballans e nog bra!

Och jag och han då? Jo de kanske kan funka... fast nu e jag, bruden i värmland. han kanske måste ge sängplasten till nån ny..?    (han vill nog få det att verka så)

Jag hade en super bra dag igår men skrattar bäst som skrattar sist!
Mitt åkkort är borta. jag gick upp sex idag för att få skjuss med min farv och inskaffa ett nytt. nu har jag suttigt två och en halv timme inann jag börjat och kom på att jag glömt allt mitt skolmaterial hemma så jag har inte kunnat uträtta nått heller för den delen. Och vintern är påväg tillbaka...

jag upptäckte inatt, att du kanske facktiskt, sådär lite mer än du vill, gillar mig.
jag fann de lite avtändnde lite STOPP! liksom.
Men jag vet inte exact om de var efteråt, då jag fimpade morgonens första cigg eller om de var undertiden vi låg och sov, eller om de var när jag såg hur du blev nån anann framför din mamma. Men jag vet att nån gång då... föll jag!