påskafton
Oro, saknad, längtan, hat.
ja exact så.
Men sen så vet jag att jag kan va helt cool. Imorrn ska jag hem. imorn är domedagen. Och inann dess behöver jag inte göra nånting.
jag blir förvånad över mig själv. Över att jag ändå är så sansad och så cool i läget.
Har sett på barnfilm idag. svensk hyffsat bra barnfilm. Förortsungar var en frisk vind. DEt brinner var snyggt filmad.
SEn fattar jag inte varför alla barnproduktioner kör på nått checkt retrostuk hemma hos familjerna. men de ger väll en frigjord känsla i guess.
Påskmiddagen hos mormor var som vanligt en pina. Hår-frågor och en köttätares fördomar präglade mina släktingars läppar. samtidigt vet jag att jag har en slags respekt hos dem. Jag är ett kliv bortom deras sett att leva. jag har haft chansen eller snarat vågat ta den att bilda min egen uppfattning och är stark nog att stå för den. vad de än säger kommer jag tillbaka likadan och lika välmående med ett stort leende på läpparna. jag kommer alltid skratta åt deras små "skämt" men dansa i deras ögon med stilettklackar.
jag pratade med spaderadam idag. han är tillsammans med sin bästa kompis julia. Det finns två män som båda står mig väldigt nära fast de är så långt ifrån mig. Jim, en gammal kärlek från sommarn jag fyllde 14. och Adam. De får mig att tro på roman-romantiken. De får mig att tänka på skärgårdsdoktorn och beundrande ögon.
JIm försvinner, men dyker alltid upp igen. Adam kommer också upp ibland från ingenstans.
jag tror jag ser mig för ful för dessa män, inte tillräckligt bra, lite för trasig i kanterna för att kunna mätta dem. NOg för att att roman-romantiken kräver en gtragisk skönhet som kan forma de pretantiösa uttalanden om de almänna väsendet, men jag duger inte till. jag är inte tillräckligt vacker utan smink och i tvångströjja.
jag behöver mina hårnålar och snyggt sittande jeans.
HUr kom jag in på de här? hur ska jag kunna avsluta detta?
ja exact så.
Men sen så vet jag att jag kan va helt cool. Imorrn ska jag hem. imorn är domedagen. Och inann dess behöver jag inte göra nånting.
jag blir förvånad över mig själv. Över att jag ändå är så sansad och så cool i läget.
Har sett på barnfilm idag. svensk hyffsat bra barnfilm. Förortsungar var en frisk vind. DEt brinner var snyggt filmad.
SEn fattar jag inte varför alla barnproduktioner kör på nått checkt retrostuk hemma hos familjerna. men de ger väll en frigjord känsla i guess.
Påskmiddagen hos mormor var som vanligt en pina. Hår-frågor och en köttätares fördomar präglade mina släktingars läppar. samtidigt vet jag att jag har en slags respekt hos dem. Jag är ett kliv bortom deras sett att leva. jag har haft chansen eller snarat vågat ta den att bilda min egen uppfattning och är stark nog att stå för den. vad de än säger kommer jag tillbaka likadan och lika välmående med ett stort leende på läpparna. jag kommer alltid skratta åt deras små "skämt" men dansa i deras ögon med stilettklackar.
jag pratade med spaderadam idag. han är tillsammans med sin bästa kompis julia. Det finns två män som båda står mig väldigt nära fast de är så långt ifrån mig. Jim, en gammal kärlek från sommarn jag fyllde 14. och Adam. De får mig att tro på roman-romantiken. De får mig att tänka på skärgårdsdoktorn och beundrande ögon.
JIm försvinner, men dyker alltid upp igen. Adam kommer också upp ibland från ingenstans.
jag tror jag ser mig för ful för dessa män, inte tillräckligt bra, lite för trasig i kanterna för att kunna mätta dem. NOg för att att roman-romantiken kräver en gtragisk skönhet som kan forma de pretantiösa uttalanden om de almänna väsendet, men jag duger inte till. jag är inte tillräckligt vacker utan smink och i tvångströjja.
jag behöver mina hårnålar och snyggt sittande jeans.
HUr kom jag in på de här? hur ska jag kunna avsluta detta?
Kommentarer
Trackback